Tillbaka
Vilja
En sån här hund får man aldrig igen. En lugn (absolut inte slö), oerhört snäll hund, vilken klippa.
Hon blev dock vid vuxen ålder skottberörd och det kan hända att jag kunde ha träna bort det, det blev dock
inte så. Vi blev i alla fall uppflyttade till lägre klass spår.
Vilja var en otrolig hund, jag tycker att stabilare finns/fanns nog inte. Det var lite synd det där med
skotten, för min Vilja hon hade kunnat bli ALLT, och hon var ALLT i och för sig, vi hade bara inte papper
(om man nu behöver det) på det. Alla ville ha/köpa Vilja, grannen, mamma, bruksfolk, kan en hund få bättre betyg,
jag tvivlar. Men det är klart det har ju med en bra uppfödare att göra, det var ju Mia som hade en bra tik, Ticina
så denna underbara V-kullen kom till. För det var/är otroligt många bra individer i denna kull.
Vi gick på korning men visste pga skottet att vi inte skulle få titeln.
Jag ville i vilket fall se hur våran ”fillifjonkan”, löste problem. Det gjorde hon genom sin nyfikenhet
och godmodighet, om jag får använda sådana termer. Om det skulle finnas några negativt över Vilja så var
det kanske matfixering, men var man Palmgårdare så var man.
Vilja fick somna in 1 februari, 2005, hon blev 11 och ett halvt.
En klok vän sa till mig när jag tog bort Zorro. Tänk på en jättestor bukett med röda rosor,
dock finns det en svart, det är den dagen du tar bort din hund. Men trots den svarta rosen,
vilken underbar bukett det är.